När jag mötte min idol – (please don’t leave)
Många drömmer om att en gång få dricka kaffe med sin idol. Bruce Springsteen , Brad Pitt eller Meryl Streep . En gång fick jag dricka kaffe med min idol, en världsstjärna inom sitt gebit. Nu var han varken skådespelare eller musiker . Visserligen avslutade han sitt framförande med att ta några danssteg samtidigt som han visade snutt av filmen Singing in the rain. Men det var en föreläsning han höll.
Han började sitt tal med att säga :”Please don’t leave” . Det har jag aldrig mött förr, en föreläsare berättar vad hen ska säga och samtidigt ber folk inte ska gå iväg. Han är en inspirerande föreläsare, men själva ämnet, kärnan i hans vetenskapliga gärning är något som folk oftast anser vara lite märkligt, därför att det strider emot några grundläggande antagande över hur vi förstår världen, även hur vi vetenskapligt kan förstå den.
Det var filosofen Mark Johnsson jag träffade, en världsstjärna inom sitt gebit. Jag högg honom på på väg från föreläsningssalen till kaffet och vi hann prata säkert sju minuter innan andra ville få ett ord med honom. Vad är då hans filosofi? Varför har jag intresserat mig för den?
Jag är lärare i biologi , mitt yrke går ut på att få studenter att förstå . Förståelse har med mening eller meningsskapande att göra. När jag pratade med Johnson om hur sjuksköterskestudenter förstår blodtryck eller membranpotential så var det så mycket som kändes så självklart. Så har det aldrig varit när jag försökt tala om detta kolleger.
Please don’t leave
Så nu när jag tänkte presentera hans tankar så börjar jag med : Please don’t leave.
Inom kemin och fysiken har man lyckats skapa matematiska modeller över världen. Dessa fungerar, inte bara ungefär (som nationalekonomi), utan väldigt precist. Med hjälp av dem konstruerar vi rymdskepp, kärnvapen och datorer som fungerar. Alltså borde jag som naturvetare påstå att naturvetenskapen beskriver världen som den är.
När vi talar om världen gör vi det med ord och en vanlig föreställning är att orden mappar världen. Mitt yrke går ut på att studenter ska förstå, som alla lärare vet är det inte alldeles enkelt. Det räcker inte med att skapa ordet ”membranpotential ” med våra stämband, tunga och läppar. Vi ska förstå det . Hur förstår vi någonting överhuvudtaget?
Fysikern Ulf Danielsson beskriver in sin bok Världen Själv försöken under 19OO-talet att skapa en absolut solid grund för matematiken, där allt är fullständigt motsägelsefritt. Men man misslyckades ! Matematiken är det språk som kemin och fysiken uttrycks i – den måste väl ha en helt solid grund ? Jag går inte in på hur Gödel matematiskt visar att matematiken inte kan bevisa att den är sann , eller hur Putnam visar att ett språk inte kan bestämma sin tolkning, utan citerar Danielsson
” Än mer bekymmersamt är att vetenskapen i sig, genom ett liknande resonemang, blir omöjlig………… Det finns ingen säker kunskap och allt är relativt. Vad synd . Finns det en utväg ? Visst. ” ( sid 86)
Vårt tänkande är förankrat i våra kroppsliga upplevelser
Utvägen, enligt Danielsson, är det som Mark Johnson visat. Tänkande, språk, mening och förståelse är på ett fundamental sätt förankrat i våra kroppar, i våra kroppsliga upplevelser. En bok som betytt mycket för Danielssons skrivande är boken Philosophy in the flesh , the embodied mind and its challenge to western thought skriven av just Mark Johnson tillsammans med lingvisten George Lakoff. Som fysiker sitter Danielsson och manipulerar symboler efter logiska regler. Dessa symboler är kopplade till olika aspekter av världen. Men kopplingen mellan dessa abstrakta symboler och den stökiga världen är inte en objektiv direkt koppling. Då meningen med vad symbolen betyder genereras så finns där ett avgörande steg.
” Mellan de högtflygande idéerna och den stökiga världen ….sitter det förkroppsligade medvetandet hos forskaren själv ” (sid 91)
Begrepp som tung, kall, klibbig har sin mening genom hur tung, kall, klibbig ”känns” . Nu när du läste orden, förstod du vad där stod genom att du reaktiverade de mönster som uppstått i din hjärna då du känt på tunga, kalla , klibbiga föremål.
För en del låter detta självklart , men inte för de filosofer som menar att vi med språket objektivt kan beskriva hur världen är. De vill kunna skilja på vad som är sant och falskt. Då måste den subjektiva upplevelsen rensas bort. Men det är just det som inte går – då blir orden meningslösa ljud, fysikerns formler blir meningslösa krumelurer. Vad är då objektivitet ? - det får jag utreda en annan gång .
Men abstrakta begrepp har väl inte med kroppsliga upplevelser att göra ?
En god invändning : abstrakta begrepp som demokrati, entropi och membranpotential, de är väl inte förankrade (har väl inte sin språkliga mening) i kroppsliga upplevelser ?
Jo , påstår Lakoff &Johnson, via metaforer kopplar vi kroppslig mening till det abstrakta begreppet. Det går under benämningen kognitiv metaforteori.
Det finns mängder med empiriska belägg på att det fungerar på det viset.
Ett exempel: Det engelska ordet importance, (viktigt) är kopplat till din kroppsliga upplevelse av tyngd. Uttrycket Ett tungt argument förstår du genom att du aktiverar “känslan” av tyngd. För att se om detta stämde lät man försökspersoner läsa en argumenterande text och gradera hur viktig de ansåg den vara. Hälften av personerna fick hålla ett tungt föremål handen , dessa ansåg texterna var viktigare.
På samma sätt har man låtit personer läsa personbeskrivningar och klassat om det är en varm eller kall personlighet . Hälften fick hålla en varm kopp kaffe i handen hälfen en kall Cola . Gissa om det blev någon skillnad ?
Vad är förståelse ?
För mig som lärare handlar detta om pedagogik. Hur kan jag hjälpa studenterna så att de förstår de begrepp som kursen innefattar ?
Det som Mark Johnson sa i Uppsala var : ” I’m gonna say that all meaning comes from the body – please don’t leave “ . Filosofer som Dewey och Merleau-Ponty har sagt detta för 100 år sedan . Skillnaden idag är att det har massivt stöd inom kogntionsforskning.
Jag undervisar ju inte bara på Högskolan Kristianstad utan har en yotubekanal där jag ofta får respons av typen ” ..så att jag äntligen förstod” , ” allting blir så lätt efter dina föreläsningar” , ” fått mig att förstå” .
Jag tror det beror på det jag alltid har i bakhuvudet: mening och förståelse är kroppsligt förankrad, hos mig. Hur ska jag få något liknande att ske hos den som lyssnar. Det kallas med ett fint ord resonansmetaforen , till skillnad från överföringsmetaforen. Jag säger, visar , pekar på något som ska sätta igång en liknande process hos den som lyssnar. Det är inte kunskap som överförs utan att ett liknande mönster uppstår i deras hjärnor.
För några år sedan berättade en fysikprofessor för mig hur frustrerad han kände det då hans studenter bara satt och antecknade, men inte verkade förstå. Han bad dem lägga undan pennorna och sa : ” Nu ska vi känna fysik ” – Han hade inte läst Lakoff & Johnson , men jag gissar att han på något sätt hade en känsla för vad det handlade om.
För några månader sedan blev jag intervjuad av en kvinna från studentlitteratur. Hon kände till min youtubekanal och ville veta hur material som kompletterar böcker borde se ut. Jag försökte förklara att det jag beskrivit ovan, kanske hon förstod.
För några år sedan blev jag intervjuad av tidningen Vårdfokus , hon tror jag förstod , för rubriken blev Kunskap som känns ger klick .
Här kan du läsa mer om Embodied Cognition och Enactivism .
En annan forskningsansats som börjat i en annan ände men är besläktad hur tänkandet har rötter ned i den levda kroppen är biosemiotik
En av anledningarna till att jag började blogga var då jag hörde hjärnforskaren Martin Ingvar helt oemotsagd i filosofiska rummet påstod att manipuleringen av ettor och nollor i datorer och robotar inte skiljer sig från vad som händer i våra hjärnor.
Jag uppmanar återigen radioprogrammet filosofiska rummet att inte låta KI-professorn Martin Ingvar stå oemotsagd: Vårt tänkande har en djup biologisk förankring i våra levande kroppar Robotar upplever inget, därför kan de inte förstå !
Detta med anledning när jag mötte min idol !
