“Då kan vi lägga ned hela naturvetenskapen”

"the idea that intelligence emerges from a subjective basis will not rest easy with many people - particulary scientists. "[1]

Den Cartensianska ångesten

Att allt tänkande, även vetenskapligt sådant, har sin grund i kroppsliga upplevelser kan för naturvetare vara lite svårsmält. När jag tyckte mig ha lyckats förklara detta för en kollega (forskare i ekologi) var reaktionen:  ” Då kan vi lägga ned hela naturvetenskapen”.  En hörnpelare i naturvetenskaplig forskning är ju eliminering av subjektiva upplevelser. Jag har en hypotes om att alla naturvetare mer eller mindre lider av det som kallas den cartensianska ångesten: Antingen kan vi nå exakt kunskap om hur världen är eller så hamnar vi i det relativistiska träsket, där varje sanning är så god som en annan, det finns ingen tredje väg.  

Om en evolutionärt sinnad biolog tänker ett varv till så borde ju själva idén om att vi skulle vara utrustade med ett rationellt förnuft som kan studera världen ”helt från utsidan” te sig en aning absurd. Att vi (eller vårt medvetande) i princip inte är en del av denna värld. Varifrån skulle detta förnuft härstamma ? 

Om man påstår att subjektiva kroppsliga upplevelser är grund i allt tänkande så kan det vara bra att följa Fransisco Varelas råd att inte halka ned i något av hjulspåren:

Fransisco Varela [2]

1)  Förneka upplevelser till förmån för teoretiska konstruktioner
eller
2) Förneka vetenskapliga insikter till förmån för naiva okritiska upplevelser.

Jag förmodar att ekologen tror att om man inte halkar ned i 1) så kommer man automatiskt att halka ned i 2). Enligt teorin[3] att allt vårt tänkande har sin grund i kroppsliga upplevelser så blir 1) ett  omöjligt alternativ om vi vill förstå hur människor överhuvudtaget förstår någonting (kallas med ett fint ord epistemeologi). Det gäller således att inte halka ned i något av dem. 

Embodied mind - kroppsbaserat tänkande

För fysikprofessorn Ulf Danielsson (se tidigare blogg) så är just det förkroppsligade medvetandet länken mellan vetenskapens abstrakta symboler och den stökiga världen. Vad innebär det egentligen? 
All vetenskap uttrycks i något slags språk (ord eller matematiska symboler). Dessa ord eller symboler betyder något. Vad ett språkligt uttryck betyder kallas semantik. ”Vardagssemantik” är oproblematisk. Vi har levt i en språklig värld sedan vi var små och oftast förstår vi varandra, så vi behöver aldrig fundera särskilt mycket över var ordens betydelser finns. Den klassiska synen har varit att i vårt medvetande finns begrepp i form av symboler (ord). Dessa symboler kopplar (på något sätt) till hur världen ”är”. 

Grundidén hos kroppsbaserad kognition är egentligen väldigt enkel.  Samma system vi har för kroppslig interaktion med världen används vid begreppsbildning, resonerande och språk. Det är egentligen inget märkligt om man funderar över medvetandets evolution.
Sinnesorgan och nervsystem har utvecklats för att guida rörelser. Minnessystem för att veta hur vi ska handla. När en organism interagerar med världen så uppstår mönster i hjärnans sensoriska (sinnen), motoriska (rörelse) och emotionella system. Tänkande är en reaktivering av dessa mönster.

Äta körsbär

Ett förspråkligt barn som interagerar med körsbär gör det med alla sinnen. Det uppstår mönster i de olika sensoriska (syn, smak, lukt, känsel etc), motoriska (hur man håller, tuggar ett körsbär) och emotionella systemen ( om det känns bra eller dåligt).

När barnet i fortsättningen ser ett körsbär så känner det igen det genom att aktivera dessa mönster. När barnet sedan får ett ord för ”körsbär ” så är det fortfarande samma mönster som aktiveras., dvs upplevelsen av körsbär.  Det är den kognitiva semantikens grundidé, konkreta begrepp är förankrade i våra kroppsliga upplevelser inte en koppling till hur världen ”är”.

Kunskap är i grunden att veta hur vi ska kunna handla i världen.  Därför bottnar vårt tänkande i våra senso-motoriska system. Vi människor har sedan en förmåga att ta ett steg tillbaka och reflektera över våra upplevelser, att endast fokusera på några aspekter – t ex körsbärets form eller färg. Skulle barnet bli bärforskare kanske hen, för att kunna kommunicera på ett effektivt sätt med kolleger, behöver definiera ett körsbär.

Det är då man till slut kan tro att begreppet körsbär finns och hanteras i medvetandet endast i form av en definition (som bäret är), så har många filosofer och psykologer ända sedan Aristoteles trott att vi hanterar begrepp – separerat från våra upplevelser, men det stämmer alltså inte.  Enligt kognitiv semantik så finns ordens betydelser inte i ”hur världen är”  utan förankrat i våra upplevelser -  utan denna förankring skulle våra ord bli meningslösa språkljud. Naturvetenskap handlar till stor del om abstrakta begrepp, dessa får sin förankring via metaforer[4].

Detta låter kanske självklart, men så är det (fortfarande) inte inom vissa kognitiva forskningsansatser. Idén att datorer är (eller kan bli) intelligenta lever. Tänkande = symbolmanipulation. Den kognitiva revolutionen hade sina rötter i den analytiska filosofin som strävade efter ett ”rent tänkande” inte besudlat med subjektiva upplevelser. Men datorn kan aldrig ”veta” vad ett körsbär är, den har ingen upplevelse av det.
En robot då? – Martin Ingvar tillhör de som tror den kan ha upplevelser, jag ska återkomma till varför jag anser det är lika omöjligt som att skapa en evighetsmaskin.

Att göra det obegripliga begripligt

Undervisning handlar för mig om att göra något obegripligt begripligt. Studenter som ska lära  abstrakta begrepp måste koppla dessa till något som är meningsfullt. Som lärare hade jag länge försökt förstå vad detta något är. Det var först då jag fullt ut förstod hur våra (även abstrakta) begrepp är förankrade i våra kroppsliga upplevelser som min undervisning lyfte.

Åter till ekologen som jag beskrev i början: Vi behöver absolut inte lägga ned hela naturvetenskapen , däremot är det nyttigt även för en naturvetare att fundera över hur vi kan veta !
dvs - lite evolutionär syn på epistemeologi !

[1] Don Tucker Mind from body  sid 254

[2] Chilensk neurofysiolog, teoretisk biolog och kognitionsvetare som var med och grundade den nya riktningen inom kognitionsvetenskap som kallas enactivism. Jag har skrivit om honom HÄR!

[3] Det finns olika varianter av denna. Det går under benämningar som: andra generationens kognitionsvetenskap,  enactivism, kroppsbaserad kognition m.m. Den har sina rötter i biologi, pragmatism och fenomenologi.

[4]Lakoff & Johnsson har utvecklat teorin om hur vårt abstrakta tänkande via metaforer har sina rötter ned i kroppsliga upplevelser. t ex  i boken Philosophy in the flesh – a challenge to western philosophy  som inspirerat Ulf Danielsson då han skrev boken Världen själv (Jag bloggat om här) .
Jag har även skrivit om Johnsson här