Om du endast ska läsa en enda bok i år läs den här ….

‍ ‍så skrev Helena Granström i Expressen om McGilchrists Mästaren och budbäraren -Om hur hjärnans två halvor format världen.

När en kärrsnäppa …

…..söker föda måste den fokusera på det den gör, zooma in och urskilja detaljer. Det är en snäv målinriktad uppmärksamhet för att finna småkrypen bland tång och småsten. Samtidigt måste fågeln ha en bred, öppen och flexibel uppmärksamhet för att upptäcka faror i omgivningen, t ex en lärkfalk.

Om fågeln inte kan göra bägge dessa saker samtidigt riskerar den antingen att bli uppäten eller svälta ihjäl. Därför har fågelns hjärnhalvor specialiserat sig så att den vänstra hjärnhalvan är bra på målinriktad uppmärksamhet. Höger hjärnhalva däremot har en bred, öppen och flexibel uppmärksamhet.

Även våra hjärnhalvor..

….. är specialiserade på dessa bägge sätt att förhålla sig till världen.
Ian McGilchrists 800 -sidiga tegelsten Mästaren och Budbäraren, börjar med att beskriva våra hjärnhalvors skiljda sätt att förstå världen. Bokens andra del handlar om västerlandet kulturella utveckling från antiken fram till våra dagar. Här utvecklar han sin tes att under de perioder då kultur och vetenskap blomstrar, så har hjärnhalvorna samarbetat på ett bra sätt , när de inte samarbetar så bra uppstår problem.
Han var från början litteraturvetare, läste sedan medicin och blev psykiatrier och fördjupade sig i skillnaderna mellan hjärnhalvorna.

Titeln på boken, Mästaren och Budbäraren, är hämtad från en saga där Mästaren (höger) styr riket med visdom och helhetsblick. Han skickar ut sin budbärare (vänster) för att sköta de praktiska detaljerna. Men budbäraren blir högmodig, tror sig veta bäst eftersom den är så bra på detaljerna, och låser in mästaren. Det är denna kapning av verkligheten som bokens fortsättning vilar på.

De grundläggande skillnaderna enligt McGilchrist är :

Vänster hjärnhalva

Specialiserad på att manipulera världen för specifika syften
Fokuserar på detaljer, isolerade delar och det som redan är känt. Den är utformad för att vi ska kunna gripa tag i saker, som att fånga ett byte eller hantera verktyg.
Hos människor finns språket i denna hjärnhalvan. Den hanterar syntax, grammatik och ordens bokstavliga betydelse. Den saknar känsla för metaforer, ironi och humor.
Den är bra på att lyfta ur saker ur sitt sammanhang . Den kategoriserar världen. Den skapar modeller och teorier.
Den ser världen mekaniskt sammansatt av livlösa delar.
Den tenderar att vara överdrivet optimistisk, självgod och övertygad om att den har rätt eftersom den bara ser det som passar in i dess logiska system

Höger hjärnhalva

Är vårt primära fönster mot omvärlden och det som ger livet mening.
Den vakar över omgivningen efter hot, förändringar och det som är oväntat eller helt nytt.
Ser helheter, sammanhang och relationer mellan saker. Den förstår att allt hänger ihop och att världen är levande, föränderlig och komplex.
Bearbetar djupt mänskliga uttryck som musik, poesi, metaforer och underförstådd mening.
Det är den som läser av det ickespråkliga i mänsklig kommunikation ( blickar, tonfall, minspel, gester, kroppshållning etc.)
Den kan hantera osäkerhet, paradoxer och att flera saker kan vara sanna samtidigt

När vänsterhjärnan tar över …

Hans tes är att vår tid präglas av en vänsterhjärna som tror den “klarar sig själv”. Den skapar representationer, kartor och teorier för att göra världen hanterbar. Problemet är att den inte har direktkontakt med den levande verkligheten – det är det höger hjärnhalva som har.
När vänsterhalvan tar över, slutar den att stämma av sina kartor mot terrängen. Allt den ser är sina egna skapelser. Han menar att den till slut hamnar i en egen spegelsal. Den tittar bara på kartan, blir förtjust i sin egen logik och tror att kartan är det faktiska landskapet.

Eftersom vänster hjärnhalva bara kan bearbeta det som är statiskt, mekaniskt och kategoriserat, rensar den bort allt som är levande, unikt, tvetydigt eller föränderligt. I spegelsalen reduceras människor till siffror, naturen till resurser och kultur till algoritmer. Den ser bara det den själv har projicerat.

När jag med McGilChrists glasögon tittar på egna funderingar under livet så blir det på något sätt tydligare .

Formlernas kroppsliga förankring

Under min lärarkarriär har jag funderat över vad det innebär att förstå. Då började jag läsa in mig på kognitionsvetenskap.
Den första generationens kognitionsvetenskap likställde mänskligt tänkande med manipulation av symboler enligt logiska regler . Man hade just skapat maskiner som utförde dessa manipulationer , det kallas för datorer. Med McGilchrists terminologi, så definierade detta mänskligt tänkande utifrån enbart den vänstra hjärnhalvans specialområde: det mekaniska, det regelstyrda och det representationella.
Den andra generationens kognitionsvetenskap är en kritik av denna syn. Idag går det under beteckningen 4E-kognition, där de första E-et står för Embodied , dvs tänkandet har sina rötter ned i våra kroppsliga upplevelser. Enligt McGilchrist så står höger hjärnhalva för den kontakten.

När fysikprofessorn Ulf Danielsson i sin bok Världen Själv (jag skrivit om här) beskriver hur han som fysiker sitter och manipulerar symboler enligt formella regler(vänsterhjärnan) så påpekar han att det “finns ett avgörande steg” när meningen med dessa symboler genereras. Hur symbolerna är förankrade i den stökiga världen. Det sker via “forskarens hjärna av kött och blod” (Högerhjärnan) .
Han påpekar att just detta steg: när mening förankras oftast betraktas som trivialt eller avsiktligt ignoreras . Det är när man tror att formlerna som beskriver verkligheten är allt som behövs.

I mitt yrke som lärare handlar ju om att få studenter att förstå . Då måste man som Ulf Danielsson insett , förankra formlerna (vänsterhjärnan) längre ned , ned i tänkandets rötter (högerhjärnan), dvs i våra kroppsliga upplevelser.

Jonna Bornemarks samhällskritik

När jag ser på filosofen Jonna Bornemarks kritik av det moderna förnuftet genom McGilchrists glasögon ser jag tydliga paralleller . Hon talar i sin böcker Det omätbaras renässans om hur samhället har drabbats av ett "pedanteriets världsherravälde", där allt ska mätas, dokumenteras, New Public Management-styras och pressas in i digitala mallar.

Med McGilchrists glasögon är Bornemarks "pedanteri" ett skolexemplet på en vänsterhjärnhalva som löpt amok. Vänsterhalvan älskar det mätbara och det som kan kontrolleras i Excelark; den förstår inte det Bornemark kallar intellectus ( det intuitiva, sökande förnuftet) utan erkänner bara ratio (det kalkylerande förnuftet). Bornemarks kamp för att återupprätta det omätbara är i praktiken ett rop på att ge den högra hjärnhalvan – Mästaren – sin rättmätiga plats vid rodret.

Georg Henrik von Wright och klimatkrisen

Filosofen Georg Henrik von Wrights uttryckte en djup civilisationskritik i boken Vetenskapen och Förnuftet (1986) . Han skilde mellan rationalitet (det ändamålsenliga, instrumentella förnuftet) och rimlighet (det värdeorienterade, kloka förnuftet). Von Wright menade att den moderna civilisationen blivit en fånge i sin egen instrumentella rationalitet, där vi blivit experter på hur vi ska uppnå mål, men helt förlorat förmågan att bedöma om målen i sig är rimliga.

Han uttryckte stor oro för hur människan ska lösa miljöfrågor. Idag har det eskalerat till vår tids akuta klimatfrågor. Om vi tar på oss McGilchrists glasögon ser vi varför klimatfrågan blivit så svårlöst: den instrumentella rationaliteten är den vänstra hjärnhalvans renodlade verktyg. Vänsterhalvan ser naturen som döda resurser som kan nyttomaximeras.

När vi i dag försöker lösa klimatkrisen sker det nästan uteslutande genom "grön teknologi", koldioxidbudgetar och marknadsmekanismer. Som von Wright påpekade är detta i grunden inte ett teknologiskt problem, utan ett livsformsproblem. Genom att bemöta klimathotet med enbart mer beräkningar och tekniska system ger vi, i McGilchrists termer, ännu mer makt åt den budbärare (vänsterhalvan) som orsakade exploateringen från början. Vi missar den "rimlighet" som hör till den högra hjärnhalvan – förmågan att se oss själva som en del av en levande helhet.

Faktaresistens , pseudovetenskap och vänsterhjärnans återvändsgränd

Jag kan inte låta bli att tänka på dagens debatt om faktaresistens och desinformation, där filosofen Åsa Wikforss är en av våra viktigaste röster. Hon gör en ovärderlig insats när hon i böcker som Alternativa fakta försvarar den rationella kunskapen och källkritiken mot pseudovetenskap.

MEN när jag ser på problemet med McGilchrists glasögon så anar jag att Wikforss – trots sina goda intentioner – kanske missar en fundamental kognitiv pusselbit. Eftersom McGilchrist själv tar avstånd från “postmodern relativism”, blir det tydligt att han delar Wikforss vilja att försvara sanningen – men han ser en annan orsak till problemet. Han visar nämligen att både den dogmatiska pseudovetenskapen och den stelbenta scientismen ofta är symptom på samma sak: en vänsterhjärnhalva som har frikopplats från den levande helheten.

När en människa fastnar i konspirationsteorier beror det sällan på brist på logik; snarare har vänsterhjärnan byggt upp ett internt, hyper-rationellt system av "alternativa fakta" som saknar verklighetsförankring. Wikforss medicin är mer logik, mer källkritik och mer korrekta data. Genom McGilchrists lins riskerar detta dock att bli som att försöka lösa ett problem med exakt samma verktyg som skapade det. Det som har gått förlorat i faktaresistensens spår är kanske inte primärt logiska premisser, utan den högra hjärnhalvans förmåga till grundläggande tillit, intuition och öppen kontakt med omvärlden.
Fast jag tror inte Åsa håller med … jag har en liten känsla av att hon sitter fast i sin spegelsal i vänstra hjärnhalvan.

Avslutningsvis

Jag kan tänka att en del har en invändning och säger : Handlar detta egentligen om hjärnhalvorna ?

McGilchrist själv avslutar boken med

” Att vår verklighet är uppdelad har människan kunnat observera ända sedan hon blev tillräckligt självmedveten”

sedan följer en rad citat från flera olika filosofer

”Det som alla dessa filosofer lyfter fram är att den mentala världen är uppdelad i två förhålladevis självständiga delar ……. Om det en dag skulle visa sig bortom allt tvivel att dessa två sätt att tänka och vara i världen inte har med hjärnhalvorna att göra skulle jag bli förvånad , men inte olycklig …. om det skulle visa sig att det ”bara” var en metafor så skulle jag ändå känna mig nöjd. Jag värdesätter metaforer. Det är genom dem vi förstår världen. ”

OM du bara ska läsa en enda bok detta år , ska du då ta dig an denna ? Det är en tegelsten på 800 sidor , varav 200 sidor fotnötter. Alla 2500 referenser fick inte plats i boken så man får tanka ned en kompletterande referenslista från nätet.
Jo , jag tycker det, men den bör nog läsa den tillsammans med andra . T ex vore det bra om naturvetare och humanister läste den tillsammans.

För att avsluta med Helena Granström i Expressen så är det en bok

“Märkligt förbisedd i ett svenskt sammanhang, trots att vi sedan något år tillbaka har förmånen att ha den tillgänglig på vårt eget språk “

Här nedan finns en liten film där jag presenterar boken