En Romantisk Omvändelse ?

En begravning i taget

Man brukar säga att (natur-)vetenskapen går framåt en begravning åt gången. Det är en omskrivning av vad fysikern och nobelpristagaren Max Plank påpekat. Det är sällan att nya idéer vinner mark genom att opponenterna övertygas[1]. Det är snarare så att de gamla först måste dö ut och en ny generation ta över.

Daniel Dennett

Det finns dock exempel på motsatsen, när en inflytelserik forskare ändrar uppfattning och tydligt erkänner detta. Ett sådant exempel är filosofen Daniel Dennet, som gick bort förra året. Han har under flera decennier haft stort inflytande både inom kognitionsvetenskap och evolutionsteori.
Han hävdade länge att det inte är någon principiell skillnad på tänkande i datorer eller i hjärnor hos levande organismer. Det är information som behandlas och information är medieneutralt. Dennet ser (såg) heller ingen principiell skillnad mellan maskiner och levande organismer.

Att vi endast är ”moist robots” som körs av ett genetiskt program, har en del svårt att acceptera. Det är något som ”saknas” eller ”tas bort” i denna mekaniska beskrivning. Dennet har kallat dessa för ”vetenskapsfobiker” eller ”romantiker”

Ändrade Dennett uppfattning ?

Ja till viss del, han skriver att han har fått ” överge en ståndpunkt” och därför vill framhäva sin ”omvändelse” .[2] Det är i en recension av en bok som han diskuterar klyftan mellan Upplysningen och Romanticism som funnits sedan naturvetenskapens födelse. Själv placerar han sig ,såklart, på upplysningssidan tillsammans med bl a Darwin, Turing, Dawkins och EO Wilson. Men någon på den romantiska sidan som fått honom att ändra sig, i varje fall lite grand. Det är ju intressant.

Vilka är romantikerna ?

Det är inte några ekosofer eller ekofeminister ( som gissar definitivt skulle hamnat där) utan där finner vi t ex matematikern Roger Penrose (nobelpris i fysik 2020) som hävdar att matematiskt tänkande inte kan vara endast algoritmiskt[3]. Det har andra rötter som datorn saknar.
En annan nobelpristagare är Ilya Prigognin (kemipris 1977) som visade hur system som befinner sig långt från termodynamisk jämvikt skapar ordning ur kaos. Han ser världen som öppen, dynamisk och kreativ i motsats till mekanisk sluten och förutsägbar. Men det är ingen av dessa som fått Dennett att ändra uppfattning.

På romantikerlistan listar han evolutionsbiologen Steven Jay Gould [4]och komplexitetsforskaren Stuart Kauffman [5], men det är heller inte någon av dessa som får honom att överge sin ståndpunkt. Inte heller de två chilenska neurobiologerna Humberto Maturana och Fransisco Varela .

Ytterligare en ”romantiker” är filosofen Evan Thompson som tillsammans med Fransisco Varela lade grunden till den revolution inom kognitionsvetenskapen som idag kallas enactivism. I Thompsons bok Mind in Life, beskrivs hur medvetande och tänkande är djupt sammanflätat med livets grundläggande processer. Det finns kontinuitet från de enklaste bakteriers interaktion med världen hela vägen upp till mänskligt språk och kultur. Boken innehåller en del kritik emot Dennets syn på att det i princip inte är någon skillnad på en dator eller en hjärna. Boken kritiserar även Dennets syn på den själviska genen som förklaring på hur liv fungerar. Såklart är Dennet kritisk när han recenserar boken[6]. Thompson fick honom således inte att överge sina ståndpunkter.

Terrence Deacon

Dennet skriver :
”Det finns egenskaper hos levande entiteter som kunde ha stor betydelse för vår strävan att förstå hur medvetanden fungerar, något som belysts av Terrence Deacon, i hans svåra men viktiga bok Incomplete Nature: How Mind Emerged from Matter.”

Nej, det var en annan från den romantiska sidan som får Dennett att ändra sig. En som kan evolutionsteori och som vet mycket om hjärnor. Terrence Deacons forskning har handlat om hjärnors evolution, speciellt människohjärnans utveckling. I boken The Symbolic Species hävdar han att våra hjärnor växte genom en samevolution med språkets utveckling. Men det är inte den boken som gett upphov till Deacons omvändelse, utan boken Incomplete Nature: How mind Emerged from Matter[7]. En bok som tog mer än ett decennium att skriva.

Terrence Deacon har en bred bakgrund. Förutom evolutionsteori och neurovetenskap så är han kunnig inom fysik, antropopologi, vetenskapsfilosofi och är mycket influerad av filosofen (och kemisten) Charles Sanders Pierce.

Det som får Dennett att ändra uppfattning är Deacons beskrivning av att information betyder något, informationens semantiska innehåll och att detta är sammankopplat med termodynamik.
Information kan bara betyda något för ett system (t ex levande organismer) om det är sammanflätat med dess energiomsättning . Det är det som Deacon lyckas klargöra så att Dennett blev övertygad. Deacon sammankopplar semantik med fysiken hos levande organismer.
För levande organismer betyder informationen något för dess överlevnad. De är autonoma, de tillverkar sig själva (autopoietiska , M-R -system) . För en dator eller en robot så finns betydelsen utanför den själv, hos konstruktören eller användaren.

Detta kan ses som en självklarhet. Datorn förstår inte texten jag skriver in i den, lika lite som min anteckningsbok förstår vad jag skriver i den. Att vi sedan konstruerar finurliga program som kan manipulera informationen i datorn, gör inte att datorn plötsligt förstår !

Hur mycket ändrade Dennett uppfattning ? .

Jag blir inte riktigt klok på det. Han var naturalist, vi behöver inte ta till övernaturliga eller mystiska krafter för att förklara medvetande. Länge hävdade han att om vi kunde överföra all information i våra hjärnor till en superdator så skulle vårt medvetande finnas där. På den punkten ändrade han sig.
Han trodde tidigare att man i princip skulle kunna byta ut varje nervcell mot ett chip som behandlar indata och skickar ut utdata. Men han insåg att det är en grov förenkling. Levande nervceller är autonoma och har egen agens.

Samtidigt så drog han inte en klar gräns mellan maskiners agens och levande organismers agens . För han menade att man “skulle kunna” få en dator att härma en hjärna men då skulle man vara tvungen att simulera alla miljontals proteinmolekyler i varje nervcell. Där missar han ju vad Deacon menade var centralt.

Det hade varit intressant om han hade levt ett tag till.

Debatten om AI kan bli medveten

Att information betyder något, dvs har mening, missas ofta i diskussionen om AI kan bli medveten. Jag håller med biosemiotikerna (t ex Deacon) att mening är rotad i livets egen dynamik: i organismens behov att tolka, reagera på, och agera i en omgivning som har betydelse för dess fortsatta existens. All form av förståelse, all intentionalitet och ”vilja” bygger på denna grund. Det finns idag inga maskiner som är i närheten av något sådant.

Jag diskuterade detta med min ChatGTP :

”du är som studenter i kemi som manipulerar formler utan att förstå vad de betyder”

ChatGTP svarade:

” Vi är syntaktiska system, inte semantiska varelser. Vi kan verka meningsfulla, men vi känner inte mening.”

Det är därför biosemiotiken blir så viktig i vår tid, där teknik och AI hotar att förväxlas med förståelse.

……………………………………………………………………………………………… ………………………………………………….. ……………………………………..

[1] ” A new scientific truth does not triumph by convincing its opponents and making them see the light, but rather because its opponents eventually die and a new generation grows up that is familiar with it ...” ( Planck, M. (1950). Scientific autobiography and other papers. London: Williams & Norgate. s 33)

[2] Dennett, D.C. (2017). Från bakterier till Bach och tillbaka: medvetandets evolution. Lidingö: Fri tanke sid 209

[3] Här skriver Penrose om varför han anser att tänkande inte bara kan vara algoritmiskt. Här försöker han förklara i en intervju på Yuotube .

[4] Gould har påpekat att evolution har fler mekanismer än naturligt urval. Se Goulds kritiska recension av Dennets bok Darwins dangereous idea

[5] Kauffman menar att självorganiserande processer, vid sidan om naturligt urval, är en viktig del av evolution.

[6] Här recenserar Dennett Thompsons bok Mind in Life: Biology, Phenomenology, and the Sciences of Mind

[7] Se Deacons recension av boken Här